Liljelunds utredning en stor besvikelse

Tisdag 17 april 2012

Lotta Wallberg, lammproducent, expert i rovdjursutredningen och styrelseledamot i Svenska Fåravelsförbundet på ATL.nu:

Rovdjursutredningen konstaterar att rovdjuren innebär merarbete och obehag för drabbade. Men några beräkningar av kostnaderna finns inte.

Jag är mycket kritisk och besviken till att rovdjurutredningen inte tar större hänsyn till landsbygden och de näringar som berörs av rovdjuren. Meningen var att utredningen skulle belysa rovdjurens positiva och negativa effekter. Berörda/drabbade parter skulle höras och besökas. Så blev det inte!

De enda besöken som blev av var några möten på länsstyrelser med tjänstemän och viltförvaltningsdelegationen. Jag anser att utredningen borde ha besökt drabbade fårägare hemma på deras gårdar i deras vardag och verklighet. Att höra hur dessa fårägares liv radikalt förändrats i och med ett rovdjursangrepp. Oro, sorg, sömnlöshet och förlorad tro på framtiden.

Inte heller visas de ekonomiska effekterna för näringar eller den enskilde: extra skötsel och tillsyn, underhåll av stängsel och allt merarbete. Statens ökade kostnader för skador i fårbesättningar anger utredningen till årliga belopp som jag anser vara rena glädjekalkyler. Kostnaderna som avser förbyggande åtgärder med stängsel, hur har man räknat? Våra egna överslag (gårdar x areal x stängselmeter) visar att det handlar om enorma belopp för staten och fårnäringen som utredningen kraftigt undervärderat.

Den biologiska mångfalden har inte analyserats. Rovdjur ska ställas mot riksdagens miljömål Ett rikt odlingslandskap. Flera rödlistande arter är beroende av betande djur. Betesdjuren minskar och fåren har ersatt många kors mular. De föreslagna populationerna baseras på rovdjurens behov. Det saknas analys av landsbygdens bärkraft. Beräkning av arealen vildmark där rovdjur kan leva saknas.

Utredaren Lars-Erik Liljelund säger att det handlar om inlärning, att lära sig och vänja sig med att leva med rovdjuren i sin närhet. Så här skriver han i slutbetänkandet: ”Utredningen uppskattar att målet att nå gynnsam bevarandestatus senast till 2024 kommer att innebära en ökning av antalet vargdödade tamdjur, främst får i södra Sverige. Detta kommer ha effekter på jordbruksföretag. Även med statlig ersättning för skador skapar rovdjursangrepp merarbete för företagen och upplevs dessutom ofta som obehagligt av närmast berörda personer”.

Utredningen konstaterar att rovdjuren innebär merarbete och obehag för drabbade. Men utredningen har, trots upprepade påpekanden, inte gjort några ekonomiska beräkningar av de kostnader som näringar bär, de som staten inte ersätter. Nu står hoppet till de politiker som ska ta beslut om utredningens förslag i riksdagen. Att förutsättningarna för att kunna verka och bo på landsbygden i samklang med naturen och rovdjuren blir rimliga och att vi får ersättning för det extra arbete det innebär.

Källa: ATL ››