Hälsan är god hos svenska lamm

Fredag 19 mars 2010

Inom Fårhälsovården finns ledande veterinära experter med mångårig erfarenhet av fårsjukdomar. Dessa arbetar med förebyggande hälsovård, rådgivning och utredningsarbete över hela landet.

Produktion av lamm utan betesgång ifrågasätts nu. Det som nämns är ökade risker för dålig hälsa hos lammen på grund av ömma klövar och lungsjukdomar, liksom stress och dålig tillväxt.

Denna bild överensstämmer inte med den som vi har från Fårhälsovården inom Svenska Djurhälsovården. Vi ser varken stressade lamm som växer dåligt, ruttnande klövar eller problem med luftvägssjukdomar.

Kontrollprogram mot fotröta
Fotröta (”footrot”) är en viktig djurvälfärdsfråga. Sjukdomen är ovanlig hos svenska lamm. Fårhälsovården bestämde tidigt tillsammans med den övriga näringen att fotröta ska kontrolleras och bekämpas hårt. Siffror visar att förekomsten av fotröta hos lamm efter avslutad betesgång ligger på 5,8 procent av de undersökta lammen. Hos lamm som föds upp inomhus under vintern har vi inte sett några problem med fotröta, sannolikt på grund av att dessa lamm i stor utsträckning föds upp på en torr ströbädd där betingelserna för att utveckla fotröta är dåliga. I t.ex. Storbritannien, däremot, angavs i en studie från år 2000 att 96 procent av fårbesättningarna var drabbade av fotröta. I vårt fortsatta arbete kommer ett kontrollprogram för fotröta att dras igång med finansiering från Jordbruksverket. Det sätt på vilket vi arbetar med att bekämpa fotröta i Sverige är världsunikt.

Låg förekomst av luftvägssjukdomar och andra anmärkningar vid slakt
Genom tillgång till den sjukdomsregistrering som görs vid slakt kan vi konstatera att anmärkningar hos lamm är mycket låg. Sverige är så vitt vi vet det enda landet i världen som registrerar och bearbetar dessa data. Vi kan till exempel inte se några tydliga skillnader som tyder på att lamm uppfödda utan tillgång till bete är sjukare än lamm som får gå på bete.

Andelen anmärkningar från andningsvägarna på får och lamm som slaktas i april är 0,8 procent för lunginflammation och 1,1 procent för lungsäcksinflammation, medan motsvarande för får och lamm slaktade i september är 1,6 respektive 0,6 procent. Anmärkningar för leverbölder (tecken på hög kraftfodergiva) var 0,0 procent under dessa perioder. Dessa låga siffror överensstämmer väl med den ringa sjukdomsförekomst som ses kliniskt ute i besättningarna.

När det gäller stress och dåliga tillväxt är detta motsägelsefullt eftersom vi vet att lamm som föds upp inomhus har en hög tillväxt och uppnår normal slaktvikt.

Svenska Djurhälsovården fortsätter att arbeta med fårhälsofrågor enligt den svenska modell som gällt sedan lång tid tillbaks. Enligt den svenska modellen tar vi tag i de hälsoproblem som dyker upp genom att arbeta förebyggande och i nära samarbete med den övriga näringen och berörda myndigheter.

Sten-Olof Dimander
VD Svenska Djurhälsovården: www.svdhv.org